Britta lämnade mig imorse efter att ha sovit här i två nätter, så nu känns här väldigt tomt. Och nu sitter jag här och har någon slags ångestdrabbning. Inte över att det är tomt här direkt, mer över liiivet i stort. Ni vet, sådär som man kan bli ibland. Kör Kents "vals för satan (din vän pessimisten)" på repeat, känns som att jag identifierar mig med den låten just nu. Matt, så känner jag mej. Avtrubbad på något vis.

 

Men frukta iiickee för precis som Joshua Radin sjunger så är det ju så att "tomorrow is gonna be better", eller hur?

 

Idag var det alltså första skoldagen och det var såååå kul att återse alla klassisar! Och att dessutom se några nya ansikten i klassen.Vi var i skolan i drygt 1,5 timme och sen slutade vi. Då gick jag, Ellina och Axel till donkeeeen. Och fler joinade när vi var på plats. Trevligt!

 

Nu ska jag kolla på PLL.

Höres!