Kom hem från fullen rätt sent ikväll, senare än vad vi hade planerat iaf. Runt 7-8 landade jag i knöa igen. Har förövrigt haft två riktigt härliga dagar med bästa kusin, vi har pratat, tittat på filmer, åkt båt, ätit, rökt vattenpipa OCH planerat en sjujäkla partyresa inför nästa sommar (!!!!) vi har dessutom diskuterat igenom det "praktiska". Så till och med jag, som den extrema realist jag är, kan längta och hålla tummarna att det ska bli av!

Lite intressant det där, med att jag är så otroligt realistisk. Den egenskapen gör att jag kan känna mej som en riktig partypooper from time to time, men ändå en egenskap jag inte skulle vilja vara utan. Jag är ingen "drömmare", jag hatar att sitta och längta och önska efter saker som man inte alls har en plan för hur man ska kunna genomföra det. Ett exempel är väl "när jag blir stor ska jag bli rik". Man ba... okeeej, och HUR hade du tänkt att bli det? Börja skita sedlar eller? Höhö. Sen menar jag inte att det inte är möjligt att man kan bli rik och framgångsrik - tvärtom, jag tror att alla kan bli det. Men man måste ha en PLAN, planerat ut i minsta detalj ska det vara. Först då kan jag börja drömma! Sen så är det ju även så att vissa saker kan man inte planera, och vissa saker skiter sej även fast man planerat det. That's life, tyvärr hehe. Men jag tror ändå det är en bra egenskap i mångt och mycket att vara realistisk och faktiskt INSE att saker inte bara sker magiskt utav sej själv. Och att det kan vara en lång resa med många hinder innan man når sitt slutliga mål - för är man medveten om det, så kan man tackla det bättre.

Dock kan jag känna mej avundsjuk ibland på dom som faktiskt vågar drömma sådär spontant, och vågar drömma stort. Jag menar inte att det är en dålig egenskap. Bara att jag själv inte besitter den egenskapen, haha. Antar att man får ta dom egenskaper man har fått och se det positiva i dom!

Frågor på det? :D