Åkte ju hem till Britta igår efter skolan som sagt. Var guldvärt, fick prata av mej lite mer och sen komma på andra tankar ett tag, skratta och bara va. Också blev jag bjuden på supergod mat, det ska vi inte glömma. Så allt har känts lättare och bättre idag, ja, nästan bra. Men det är som att så fort man börjar må minsta lilla bra igen så går man på för hårt på något vis, vill så gärna att allt ska vara som vanligt. Sen krävs det så sjukt lite för en total krashlandning, för att bli påmind om att allt är inte bra just nu. Känns som att jag håller på att bli knäpp. Har inte koll på nånting och allt är så rörigt.. ta en dag i taget, är väl det man får göra.

 

Imorgon ska jag åka hem till Edsbyn iallafall, första gången på evigheter som jag faktiskt längtar efter att åka hem dit. Och första gången någonsin sen jag flyttade hit som jag känner mej så hopplöst ensam här i min lilla etta.. ska bli så skönt att få vara hemma och slippa tänka på matlagning och allt sånt praktiskt. Också ska jag träffa Pelle, var ju sjukligt längesen. Övningsköra ska jag också göra, herre min jesus.

 

hörs, hej